Ja idag har jag tydligen varit i USA i 150 dagar, det börjar verkligen närma sig ett halvår nu. Mycket har jag hunnit med och så mycket mer ska hinnas med. Jag står ju inför en stor förändring.

Jag har fått min andra match. Fick den i måndags kväll, den gamla byttes ut mot denna. Jag skickade direkt ett sms till Elin när jag såg att familjen bodde 20 min utanför San Fransico. Att få komma till SF hade ju varit som en dream comes true. Deras profil var inte öppen så jag kunde inte läsa så mycket om dem och jag kunde inte heller se några bilder. Men det lilla jag kunde läsa så mycket bra. En familj med tre barn, mamman är hemma fru och pappan är CEO(någon sorts chef). Igår morse när jag vaknade så hade jag fått ett melj av mamman, hon beskrev sin familj lite mer och skrev att jag skulle höra av mig om jag var intresserad, så jag svarade och vi bestämde att vi skulle prata över telefon antingen på kvällen eller morgonen efter så vi båda kunde förklara varför vi är i transition(rematch) och besvara varandras frågor. Jag hade dock skrivit några frågor till henne som jag också fick svar på, det var positiva svar på alla mina frågor. Så i går kväll gick jag och väntade hela kvällen på att hon skulle ringa, nervös som bara den och tiden gick så långsamt, när jag bestämde mig för att lägga mig så ringde telefonen. Jag fick höra hela hennes historia om varför hon valt att gå i transition och sedan var det min tur, hon berättade sedan om deras hus, hur arbetstiderna ser ut för au pairen, hur mitt rum skulle vara(att au pairen får välja om hon vill bo i en svit som hon kallade det i huset eller i gästhuset), samtalet gick bra jag log rakt igenom och tyckte om allt jag hörde. Vi avslutade med att bestämma att vi båda skulle tänka över detta en dag och sedan höras av igen. Jag vet vad jag vill så jag väntar bara på att få höra vad hon tycker. Men familjen känns för bra för att vara sann, så jag förväntar mig inget. 

Idag har barnens pappa kommit hit och hämtat dem, han ska ha dem för helgen. Skönt för barnen att få träffa sin pappa igen, det har ju trots allt gått 3 månader sedan senast. Så jag får lite långhelg, jag har dock lovat att vara uppe imorgon så barnen kan komma hit och hämta saker om de glömt något, tror inte att något är glömt för jag tycker att jag gick igenom allt noga, men man vet aldrig. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska göra, hoppas på fint väder så jag kan ta många långpromenader, vågar inte springa än, förkylningen har inte velat ge sig av än. 

Nej, nu ska jag klä mig för en kvällspromenad så jag somnar gott sedan.

Sov gott och dröm sött <3

/Sofia