När jag satt i bilen med barnen ringde program directorn, jag råkade dock klicka bort henne när jag skulle svänga. (jag brukar inte prata när jag kör, men trodde det var BA som ringde). Men i alla fall jag ringde tillbaka till henne när jag kom tillbaka till huset, hon hade blivit lite orolig att jag varit med om en olycka eftersom jag bara försvann. Vi pratade om trasitionen som det så fint heter även kallat rematch av oss au pairer. Det var ett mycket bra samtal och det var skönt att få prata lite.

Min sökning av familj var tydligen begränsat till Washington(staten) och California, men efter att berättat att jag gärna vill vara nära en golfbanan så utökade vi det med Florida och Arizona. När vi pratar vidare så kommer det även fram att det står att jag bara vill ha barn i skolåldern men det är ju inte sant det heller, så nu är det också ändrat, jag sa att jag kan tänka mig vilken ålder som helst. Hade ju varit mysigt med en liten kanske, men vi får se vad det blir. Hade varit roligt att testat en annan ålder i alla fall. 

Jag fick än en gång höra att jag inte ska skriva på papper som jag inte läst. Så jag kommer aldrig göra det igen, jag vet att man alltid ska läsa papper man ska skriva på innan man skriver på dem men nu glömde jag det denna gången, men denna gången var det nog rätt gång att glömma, nästa gång kanske det inte går lika bra, nu kommer allt att gå bra :)

Jag känner mig rätt peppad på att hitta en ny familj nu faktiskt. Ibland känns det som jag bara vill köpa en flygbiljett hem. Det hade varit så mycket lättare, fast vad ska jag göra när jag kommer hem, jobba? jo, kanske det, men kanske inte det lättaste att få jobb. Resa hade ju inte varit fel, men nu är det så att fröken Sofia Emily Karlsson kommer inte att ge upp detta, utan hon ska stanna året ut. 

Som jag saknar alla där hemma, men så många år vi får tillsammans när jag kommer hem sedan, lovar att inte åka iväg så långt under en sådan lång tid igen! Älskar er massor!

/Sofia