Gabbys frukost i fredags. Lite uppfinningsrikt eller vad säger ni? Roligt hade vi iaf :)

   Vi gjorde även en till Jacob :) 

  Jag och G lekte riddare! haha

xoxo Sofia

Jag har idag fått mina flygtider och jag åker från Philadelphia till San Francisco den 12 Februari. Flyget tar 7h och 35min, det är mellanlandning i Chicago men det är inte byte av plan så det är skönt.

Detta betyder att jag kommer att hinna att träffa Elin innan vi åker till Tahoe. :)

Nu ska jag snart bädda ner mig och försöka sova tidigt. Jag har nämligen idag gjort något lite tokigt kanske, men jag har bokat ett rum på ett Bed and Breakfast i Avalon, det ligger precis vid havet. Jag ska vara där till söndag. Jag ville så gärna ner i det området en gång till innan jag lämnar, så då passade denna helgen helt perfekt. Jag känner att jag behöver ladda om mina batterier. Så jag ska bara ta det lugnt, gå långa promenader längs med havet osv. 

http://www.sealark.com/

Hoppas ni alla där ute också får en toppen helg!

/Sofia

Ja idag har jag tydligen varit i USA i 150 dagar, det börjar verkligen närma sig ett halvår nu. Mycket har jag hunnit med och så mycket mer ska hinnas med. Jag står ju inför en stor förändring.

Jag har fått min andra match. Fick den i måndags kväll, den gamla byttes ut mot denna. Jag skickade direkt ett sms till Elin när jag såg att familjen bodde 20 min utanför San Fransico. Att få komma till SF hade ju varit som en dream comes true. Deras profil var inte öppen så jag kunde inte läsa så mycket om dem och jag kunde inte heller se några bilder. Men det lilla jag kunde läsa så mycket bra. En familj med tre barn, mamman är hemma fru och pappan är CEO(någon sorts chef). Igår morse när jag vaknade så hade jag fått ett melj av mamman, hon beskrev sin familj lite mer och skrev att jag skulle höra av mig om jag var intresserad, så jag svarade och vi bestämde att vi skulle prata över telefon antingen på kvällen eller morgonen efter så vi båda kunde förklara varför vi är i transition(rematch) och besvara varandras frågor. Jag hade dock skrivit några frågor till henne som jag också fick svar på, det var positiva svar på alla mina frågor. Så i går kväll gick jag och väntade hela kvällen på att hon skulle ringa, nervös som bara den och tiden gick så långsamt, när jag bestämde mig för att lägga mig så ringde telefonen. Jag fick höra hela hennes historia om varför hon valt att gå i transition och sedan var det min tur, hon berättade sedan om deras hus, hur arbetstiderna ser ut för au pairen, hur mitt rum skulle vara(att au pairen får välja om hon vill bo i en svit som hon kallade det i huset eller i gästhuset), samtalet gick bra jag log rakt igenom och tyckte om allt jag hörde. Vi avslutade med att bestämma att vi båda skulle tänka över detta en dag och sedan höras av igen. Jag vet vad jag vill så jag väntar bara på att få höra vad hon tycker. Men familjen känns för bra för att vara sann, så jag förväntar mig inget. 

Idag har barnens pappa kommit hit och hämtat dem, han ska ha dem för helgen. Skönt för barnen att få träffa sin pappa igen, det har ju trots allt gått 3 månader sedan senast. Så jag får lite långhelg, jag har dock lovat att vara uppe imorgon så barnen kan komma hit och hämta saker om de glömt något, tror inte att något är glömt för jag tycker att jag gick igenom allt noga, men man vet aldrig. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska göra, hoppas på fint väder så jag kan ta många långpromenader, vågar inte springa än, förkylningen har inte velat ge sig av än. 

Nej, nu ska jag klä mig för en kvällspromenad så jag somnar gott sedan.

Sov gott och dröm sött <3

/Sofia

Nu kan jag äntligen släppa bomben som jag har haft inom mig ett riktigt bra tag nu. Det ska bli så skönt. Jag ska vara ärlig och jag tar det från början.

Redan första veckorna hade jag tankar på att lämna min familj här i USA. Det var jätte kämpigt, jag lämnade allt tryggt där hemma, familjen, mina vänner och min dåvarande pojkvän. Det fanns många dagar då jag bara ville packa väskan och bege mig. Jag och barnen hade även en mycket tuff tid i början, men det är ju så för alla, jag vet, det är inte lätt för barnen att få en ny au pair varje år, någon kommer in i deras liv och bara lämnar sedan, måste vara skit jobbigt.

Jag började mitt år här med att jobba 11timmar om dagen, det var inte det lättaste, att sysselsätta tre barn under dessa 11 timmar, men vi klarade oss igenom de tuffa veckorna, jag hade otroligt bra stöd från min värdmamma och familjen runtomkring här och såklart från min familj hemma i Sverige. Vi åkte sedan till DW. Vilken fantastisk resa, en plats jag önskar fler fick komma till. Jag har många olika minnen från den veckan där. När vi kom tillbaka från Florida var det min födelsedag, min 20 årsdag. En kämpig dag men den var ändå så bra den kunde bli, det var även barnens första dag i skolan. När jag klev ut ur rummet på morgonen så låg där ett dussin ballonger på golvet utanför min dörr. På kvällen hade vi middag här i huset, Joanne, Fran och Chris kom över. BA hade beställt en jätte fin och jätte god tårta. 

Veckorna flöt på lite bättre, lite lättare nu när barnen gick i skolan om dagarna. Jag hade ju dock R på eftermiddagarna. Men det var fortfarande kämpigt. Men hela tiden hade jag något att se framemot, M och G skulle ju komma till jul och några andra resor. Jag pratade även en del med min kära syssling om att det var kämpigt och efter ett av samtalen vi hade så bestämde jag mig för att nu jävlar ska jag satsa på detta. Jag ska inte ge upp, jag ska klara detta. Barnen kändes också bättre så jag blev riktigt peppad. 

Men sedan så hände något, jag vet inte vad och allt blev jobbigt igen. Jag fällde så många tårar. Jag bestämde mig då för att åka hem. Jag var helt säker på att det var det rätta beslutet för mig. En månad innan hade den au pairen som jag kommit väldigt nära åkt hem eftersom hon vantrivdes i familj, det gjorde inte min situation bättre. Jag saknade/saknar att ha vänner nära. I detta område där jag bor finns det inte andra au pairer. Den som bor närmast bor 20min ifrån och jobbar till 9 varje kväll mitt i veckan. Jag visste att det inte skulle bli som hemma, men jag läser många andra au pair bloggar och där läser jag om hur många au pairer de har nära varandra och jag blir lite avundsjuk, eller vad jag ska säga. Jag bestämde dock att inte säga något till min VM först efter jul eftersom jag ville att julen skulle bli så bra som möjligt nu när min syster och Gustav skulle komma. Men jag hade gett henne vinkar någon vecka innan, efter en dag då det varit extra kämpigt. Men jag tror inte att hon tog det seriöst då. 

På decembers au pair möte berättar jag även för min lcc att jag måste göra något och hon säger att vi ska göra något men att vi skulle vänta till efter julhelgerna och jag skulle inte säga något till min VM först efter jul. Efter jag pratat med min lcc så fick jag ändå lite tankar på rematch. Dagen efter pratade jag med en mycket god vän till mig och då tog jag upp rematch och han tyckte att det lät som en bra ide. Självklart vill han jätte gärna att jag ska komma hem men han sa även att han känner på mig att jag inte är riktigt färdig här i USA och det är nog sant. Jag åkte ju inte hit för att åka hem efter ett halvår. Jag vill bli bättre på engelska och jag vill se mer!

Torsdagen den 16 december var jag med familjen hos conslern, jag var inne och pratade själv med henne och sa då till henne att jag hade sagt till BA att jag ville åka hem. Att barnen blivit bättre men att jag behövde en nystart. På kvällen den 17 december, när jag, M och G satt på mitt rum kallade min VM på mig. Hon frågade då om jag skulle åka hem till Sverige. Hon sa att conslern sagt det till henne. Jag sa att jag inte hade bestämt mig men att jag har tänkt tanken, men att jag nu funderar på rematch. Hon ville veta så fort som möjligt när jag bestämt mig eftersom det skulle ta några veckor för henne att få en ny au pair. Jag sa även att jag tänker inte bara att lämna dem utan jag tänker stanna tills de fått en ny au pair. Jag tycker om min familj jätte mycket, men det fungerar ändå inte riktigt. Vi har inte riktigt klickat om jag säger så. 

Igår kväll fick vi besök av vår lcc(vår kontaktperson). Vi pratade igenom det och vi båda är överrens om att detta är rätt beslut. Vi kommer gå igenom detta tillsammans. Min nuvarande värdfamiljs nästa au pair kommer att vara deras sista. Innan lccn gick så kallade vi på barnen och så berättade min VM för dem att jag ska lämna. De verkade ta det rätt bra ändå, men jag fick även höra att de inte ville att jag skulle åka och det värmde ändå i mitt hjärta. Jag sa som det var att jag tycker om dem jätte mycket men att jag och deras mamma kommit fram till detta tillsammans och att detta kommer att bli jätte bra. 

Idag ska matchningarna sätta igång och det känns skönt. Jag har ju ändå gått och väntat på detta sedan innan jul. För några av er läsare så kommer detta kanske som en chock att jag ska lämna min familj och för många blev det inte så stor chock. Men detta har inte varit ett lätt beslut men ett beslut som jag var tvungen att fatta. 

Jag har fått lära mig otroligt mycket under dessa snart 5månade i USA, en sak som jag fortfarande jobbar på och det är att tänka på mig själv, jag måste må bra och känna mig lycklig, men det är så himla lätt att tänka på alla andra istället. Jag hoppas nu att jag får fortsätta mitt år här i USA men på ett annat ställe i en annan familj. Jag har önskat västkusten men vi får se vad det blir. Jag önskar också min familj ett lycka till att hitta en ny au pair. 

Nej nu är det dags för mig att klä mig och ut och springa. Nu ska jag komma i form. :)

/Sofia

Ja då var det ett nytt år, 2011. Känns lite konstigt att det var ett nytt år hemma i Sverige före det var här, men ännu konstigare att det inte är nytt år hos Andrea i Seattle eller Elin i SF ännu.

Klockan är halv tre i Mantua, New Jersey just nu. Vaknade för en liten stund sedan av att lillen frågade efter mamma, men hon var inte hemkommen än, inte så konstigt kanske nyårsafton. Men jag skickade iväg ett sms till henne och hon var på sin väg hem så när lillen fick veta det så somnade han om igen. 

Nu är det även dags för mig att sova några timmar till innan det är dags att gå upp och jobba. Det var verkligen en annorlunda nyår, jag och kidsen satt uppe och väntade på att klockan skulle bli tolv. R somnade dock i soffan vid elva, men flickorna höll sig vakna framför Disney Chanal. Jag skulle också lätt kunnat somna i soffan, men det kunde jag ju inte göra. De visade live från NY när de räknade ner till det nya året och sedan gick vi till kojs. Jag hoppas att ni alla hade en toppen kväll!

/Sofia

Jag vet inte vart jag ska börja riktigt. Jag har riktig blogg torka. Jag känner inte för att skriva, men eftersom jag fick lite klagomål idag på att jag skrivit dåligt nu det senaste så ska jag skriva lite idag iaf.

Idag körde jag och barnen och barnens kusin Kara M och G till tåget som skulle ta dem till flygplatsen. Jag och barnen körde sedan hem igen, fixade lunch till oss(chicken nuggets till dem och knäckebröd till mig), medan vi åt lunchen började vi att titta på filmen Mary fick i julklapp, systrar i jeans 2 eller ngt. Jag pälsade sedan på barnen och mig själv och stuvade in de i bilen och körde till parken för pulkåkning. Vi var inte ensamma i parken om jag säger så. Men det var roligt att få leka ute i snön. När vi kom hem fikade vi och såg färdigt på filmen. Så himla fint, jag vill också till Grekland. Öluffa i Grekland är mitt nästa projekt tror jag. Jag skulle slutat jobba halv sex idag men BA var tvungen att jobba över så hon skulle bli sen och när hon väl skulle köra hem så gick kylaren på bilen itu så hon kom hem vid halv tio. Tur att jag inte hade andra planer för kvällen. Kvällen rullade på rätt bra förutom att det inte kom något varmvatten när flickorna skulle duscha, R hade varmvatten, när Fran sedan kom för att titta på mätaren och se vad som kunde vara fel så fungerade såklart varmvattnet igen. 

I helgen var det julfirande och DC som gällde, men mer om det får ni veta imorgon för nu vill mina ögon sova. En konstig dag idag, känns så tomt i rummet, ingen syster som ligger bredvid mig. Åh, saknar dem redan och de har inte ens kommit till Kastrup än. 

Känner även att jag behöver en pepp skype-date! 

/Sofia

Idag har jag varit i USA i 4 hela månader. Jag har gjort en tredje del av mitt år här borta. Jag måste ju ändå säga att tiden gått rätt fort.

Dock känns det som att denna veckan går jäääte långsamt, men det beror väl på att jag bara vill att det sak bli fredag så jag kan få krama min älskade sis och storebror. Ni ska veta att det inte bara är jag som väntar på att få träffa er. När jag vaknade i morse trodde jag först att det var fredag men när jag insåg att det bara var torsdag blev jag lite besviken om jag säger så.

Jag har varit lite dålig på att uppdatera här det senaste jag vet. Och ni kanske väntar på att få se lite bilder från New York. Jag lovar att de kommer snart. Kanske ska ta tag i det ikväll. Så mycket jag borde göra som inte blir gjort. När jag slutar på kvällarna är jag så himla trött, denna förkylningen tar död på mig. Men vill bara vila upp mig nu så jag blir frisk tills imorgon och det är på bättringsväg. Låter inte som en kråka längre. 

Nu är det dags att köra till barnens skola, flickorna har någon konsert där idag, börjar halv men BA sa att det är bra att vara där i tid så jag får en bra sittplats. Något hade nog hänt med den lilla bilen så hon visste inte om hon skulle klara tiden. Men vi får hålla tummarna!

En bild från NY iaf. Den stora julgranen och isbanan mitt i Rockefeller center. Blev ingen skridskoåkning eftersom kön var runt 2 timmar lång. 

/Sofia

Marie, Jag, Elin och två andra svenska au pairer framför den stora fina granen i Boston! 

Jag är ledsen för att jag är lite dålig på att skriva här just nu. Men det är lite tufft nu som ni alla säkert förstår. Det börjar verkligen närma sig jul nu. En högtid som jag alltid spenderat med min älskade familj. Men jag ska inte klaga för mycket eftersom jag kommer ju att ha min älskade syster och hennes pojkvän här, men det är ändå lite kämpigt. Men bara 7 hela dagar kvar tills de kommer nu.

/Sofia