Så besviken jag blev när jag såg hur lite den var, jag hade föreställt mig att LOVE statyn var större, men när vi sedan kom till NY så såg vi den stora. 

Rocky utanför The Museum of Art

   The Museum of Art (de små människorna till höger är jag och Malin)

   Utsikt över liten del av Philly

Fotspår

Jag i Rockys fotspår

   Älg ridning

 Fika på stabucks

/Sofia

Ibland önskar jag att jag trodde på någon gud. Någon högre makt som jag kunde lägga mina problem, funderingar och tankar på. Någon som kunde visa mig vägen. Någon som visste hur det skulle bli för mig. Någon som hjälpte mig att fatta beslut, eller någon som kunde fatta de svåraste besluten åt mig. Jag tycker inte om att bestämma. Har aldrig gjort men det är väl meningen att jag ska lära mig att göra det nu.

Eller jag har väl bestämt en hel del fram tills nu också, som att åka hit. Lämna allt det trygga där hemma och överlämna mig själv till ett stort främmande land. Bo med människor jag aldrig träffat förut. Bo i huset där jag jobbar. Att känna att varje gång jag är i huset så jobbar jag. Det var inte riktigt såhär jag hade tänkt att det skulle bli.

Jag visste att det skulle bli annorlunda. Nytt språk i huset, ny kultur, ny religion, nya människor, ny matvana, nytt rum osv. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Eller blir inte alltid som jag tänkt mig. Men på något sätt så ska detta också bli bra. Dessa 4½månad har inte bara varit jobbiga. Jag har lärt mig så otroligt mycket och jag har insett så mycket. Jag har en toppen familj hemma i Sverige verkligen, jag har fått växa upp i ett bra hem, rent och fint, jag har fått lära mig att pengar inte växer på träd och allt detta har jag verkligen nytta av nu. Många au pairer ber sina föräldrar om pengar när de är här. Men jag känner att detta är ju mitt år, inte ska jag då tigga pengar av någon. Jag tjänar mina egna pengar här och jag tycker att jag klarar mig bra med dem, jag har ju trots allt kunnat göra en hel del redan, köpt en dator, hälsat på Kristina i NC, varit i NY och DC två gånger, hälsat på Marie och Elin i Boston osv. Men framförallt har min engelska förbättrats, från att få höra av min engelska lärare på gymnasiet att jag är dålig på engelska till att jag får beröm för min engelska här borta. Det känns så skönt, jag pratar inte flytande alls, inte det jag vill säga, bara att det finns hopp för alla. Det går om man bara vill. 

Jag vet att jag aldrig har skrivit något negativt om denna resan, men allt är inte bara positivt, men så är det inte heller hemma. Det finns alltid motgångar som man ska klara av. Vi blir testade för att lära oss saker. Jag vill inte skriva negativa saker om min familj här borta heller, jag tycker verkligen om dem jätte mycket. Min värdmamma är bra, vi har inte samma åsikt om allt, men det har inte jag och min mamma heller, barnen är söta och hela familjen runt familjen har verkligen fått mig att känna mig välkommen. 

Jag har haft underbart stöd hemifrån, från min älskade familj och från mina underbara vänner, jag hade inte suttit här i denna sängen idag om det inte varit för er. Jag ångrar inte en minut att jag åkte hit men det ska också bli skönt att få komma hem och få träffa alla igen, när jag kommer hem vet jag inte riktigt än. Men jag kommer inte att stanna i detta landet för alltid i alla fall, det är en sak som jag är säker på!

Jag ska inte glömma människorna som jag lärt känna under denna resan. Jag har träffat många olika människor, människor som jag tycker mycket om och några som jag kanske tycker mindre om. Men som au pair är man aldrig ensam egentligen även om det kan känns så ibland. Det finns alltid andra au pairer där som är beredda att lyssna och finnas vid ens sida. Så utan stödet från vännerna här borta så hade jag inte heller suttit i denna säng idag. 

Au pairer glöm inte det, DU är inte ensam och var inte rädd för att ta kontakt med andra au pairer. Hemlängtan är något som jag tror alla har ibland, vissa har det mer än andra. Men det är ju inte konstigt om vi har det, vi har ju trots allt lämnat alla vi älskar för att stå på helt egna ben ett helt år. Men om ni har en familj som min och vänner som jag har så finns alla kvar när ni kommer hem. Au pair livet är inte alltid lätt, men det är inte heller livet hemma i Sverige(eller vart du bor). För vad väntar när du kommer hem igen?, söka till skola/jobb osv.

MEN au pair jobbet är inte heller något för alla, jag tycker alla som tagit steget och gett sig iväg ska vara stolta, det är starkt gjort att sätta sig på planet och åka hit. Några inser efter ett tag att det inte var något för dem, men då har de i alla fall testat på det och ska vara stolta över det.

Nej, nu ska jag ut och gå en lång promenad innan jag ska jobba ikväll.

Love you guys, you know whu you are!

<3